Det börjar i skymningen den 30 april. Luften är fortfarande kall, men något har redan skiftat. I Tyskland kallas natten Walpurgis Night – Walpurgisnacht – och i folkmun fortfarande: häxnatten, Hexennacht.

Det är en natt där gränsen mellan historia och myt känns ovanligt tunn. Där vårens ankomst inte bara firas, utan iscensätts som en gammal berättelse som vägrar försvinna.

Hexen, eld och en gammal oro

Namnet bär spår av helgonet Saint Walpurga (Heilige Walburga), men under ytan ligger något äldre och mer oroande: föreställningen om Hexen – häxor som under en enda natt sägs få världen att tippa över.

I äldre folktro var detta en gränsnatt. Vintern släpper inte taget utan kamp. Mörkret påstås fortfarande ha kraft, om än för sista gången.

Brocken – där myten samlas

I hjärtat av detta landskap står Brocken, det högsta berget i Harz Mountains (Harzgebirge). I århundraden har platsen kallats Blocksberg i sägnerna – scenen där häxorna enligt berättelsen samlas för sin nattliga sabbat.

Här, sägs det, rider Hexen genom luften, och världen hålls bara kvar av tunn kultur, inte logik.

I dag är myten inte längre trodd. Men den är inte heller borta.

Eldarna som vägrar slockna

När natten faller över städer som Berlin och Hamburg tänds Maifeuer – stora vår- och majbål som sprider rök över parker och torg.

Det är en fest, men också något mer laddat. Människor samlas inte bara för att fira våren, utan för att markera att den har vunnit. Musiken, värmen, elden – allt blir en del av en gammal ritual som inte längre behöver förklaras.

I vissa byar klär sig människor fortfarande ut till Hexen. Inte för att skrämmas, utan för att spela med i en historia som aldrig riktigt tagit slut.

Mellan Walpurgisnacht och Tag der Arbeit

Och just när elden dör ut, väntar nästa dag: Tag der Arbeit. Från myt till politik på några timmar.

Det är en märklig övergång – från Hexennacht till demonstrationer, från sagor till samhällsfrågor. Två olika språk för samma tidpunkt: en vår som alltid handlar om förändring.

En natt som inte vill bli historia

Det som gör Walpurgisnacht så stark är inte att människor tror på häxor längre. Det är att de fortfarande behöver berättelsen.

För i eldens sken, i skuggorna från Harzgebirge, i vinden över Brocken, finns något som inte låter sig stängas av.

Häxnatten är inte bara en tradition.

Den är ett ögonblick där Europa fortfarande minns hur det var att tro att världen kunde vända – på en enda natt.